4 OLIKA TYPER AV SVARTSJUKA

Så här delas ett urval av olika typer av svartsjuka upp i en magisteruppsats från 2012:
​
Ägandesvartsjuka
triggas av ett uppfattat hot mot den ensamrätt till sin partner som man önskar.

Rädslosvartsjuka
handlar om rädsla att förlora sin partner till någon annan och förknippas med känslor av avvisande och ledsnad. Andra personer ses inte som ett hot om inte risk att bli ersatt föreligger.

Konkurrenssvartsjuka
kan också ha inslag av rädsla för förlust, men det primära problemet är en ständig jämförelse med den person svartsjukan riktas mot, med känslor av otillräcklighet till följd.

Exkluderingssvartsjuka
rör sig om känslor av att bli exkluderad eller berövad uppmärksamhet/tid /…/ vid upplevelse av att hamna i skymundan av en partners partner.” (Mazur, 2000).
​

Jag har tidigare fått lära mig att svartsjuka är inte en grundläggande känsla utan en komplex kombination av flera. Exemplen ovan styrker detta. Det finns flera forskare som påstår att vi har en uppsättning av ”grundkänslor” och att svartsjuka skulle exempelvis kunna vara en kombination av ilska, rädsla och ledsenhet. Buss hävdar dock att svartsjuka är en grundkänsla då den har tjänat för arter att reproducera, som drivkraft för att jaga bort konkurrenter (och på så vis garantera sin egen avkomma). Svartsjuka är universellt och ses även hos schimpanser. Författaren menar dock att i dagens samhälle i parrelationer har svartsjuka inget överlevnadssyfte längre, utan kan däremot vara kontraproduktivt om en partner exempelvis hittar sin partner ha sex med någon annan och begår ett svartsjukebrott som leder till fängelsestraff.
​

Bilden visar Plutchik’s ”Wheel of emotions” där 8 grundkänslor sätts i motsatsförhållanden till varandra.

Oavsett varför vi är svartsjuka så är det intressant hur vi förhåller oss till dessa känslor. I magisteruppsatsen skrivs också om att det ofta är föremålet för svartsjukan (partnern eller tredje parten) som förväntas förändra sitt beteende och på så vis kan svartsjuka användas som en maktfunktion. Många jag pratar med tycker att det är självklart att kompromissa en del med sina behov för att partnern inte ska vara svartsjuk; förhållandet med partnern är viktigare helt enkelt än att få ligga med andra. Jag tänker att ofta triggas svartsjuka i ett förhållande igång vid ett mycket tidigare stadie än att partnern har haft sexuell kontakt med någon annan. Vad är rimligt att göra för att hålla sin partners svartsjuka i schack och hur mycket ansvarar var och en för sin egen svartsjuka?
​

Kan vi jämföra svartsjuka med andra negativa känslor, som rädslor, ångest, nedstämdhet, ilska, sorg m.fl.? Hanterar vi svartsjuka på samma sätt? Kan vi sluta (och är det ens önskvärt) att vara svartsjuka? Vårt synsätt på svartsjuka hänger nog ihop med vårt synsätt på hur tillåtande man vill vara i en relation och vad man lägger in i begreppet ”otrohet”.